Ella & Loui

Ella och Loui - det är namnen vi valt till vår dotter och son. Tanken på att de inom några dagar kommer födas är hissnande, overklig och alldeles fantastisk. Sedan flera år tillbaka har vi vetat att om vi någon gång skulle få en dotter så ska hon heta Ella. Jag har drömt om Ella, fantiserat om hur hon skulle se ut, hennes personlighet, hennes skratt... Inte för att jag helst önskat mig en dotter, jag har alltid drömt om barn men aldrig haft en större önskan kring son eller dotter. Högsta drömmen för mig har alltid varit att ha flera barn, och då minst en av varje, förmodligen på grund av min nära relation med mina syskon (en syster och två bröder). Men när rädslan av att inte kunna få barn alls varit som störst har drömmen om flera barn långsamt bleknat när jag i stället kämpat för att i alla fall få ett. Drömmar och prioriteringar förändras när livet utmanar oss. Så när ultraljudet i vecka 16 visade att vi väntade en pojke och en flicka visste lyckan inga gränser. Ella, jag får min Ella som jag så länge drömt om, det är fortfarande svårt att ta in. Under flera veckor smakade vi på olika pojknamn och länge låg Hugo och Harry i topp. Hugo, med smeknamnet Hogge, har länge varit det "arbetsnamn" vi haft för att peppa varandra, tydliggöra målbilden och namnet på vårt sparkonto för ändamålet. Men nu när vi på riktigt skulle bestämma vår sons namn kände vi oss inte lika säkra. Ella kändes så självklart, vi ville att vår sons namn skulle kännas på samma sätt. Som de flesta andra gjorde vi listor, det Googlades febrilt och vi fångade upp förslag från filmer på osv. Veckorna gick men vi landade aldrig riktigt.

När vi hade passerat vecka 20 vågade vi äntligen plocka hem alla de kläder som Anna (min syster) sparat efter Leon, Charlie och Maja. Alla de kläder som hon hoppats ska komma till användning om jag någon gång skulle få en son eller en dotter. Att jag skulle få tvillingar, precis som hon, en son och en dotter, precis som hon - det hade vi aldrig kunnat drömma om! Jag spenderade en hel dag med att sortera upp kläderna i storlek och färg, och det var när jag stod där som det blev tydligt för mig att vi måste bestämma oss för ett pojknamn. Jag hörde mig själv tänka "den här ska Ella ha på sig" och "den här ska pojken ha på sig", det kändes inte bra. Det kanske låter löjligt, men det kändes som att hon blev en person men inte han. Samma kväll tog vi tag i namnletandet ordentligt och det var Andreas som till slut sa: "Loui! Jag vill att dom ska heta Ella och Loui!" Jag älskade det direkt, ringde Anna och berättade (som jag gör med allt i livet 😍), även hon och Nicke älskade det och med det var namnet bestämt och Loui kändes direkt lika självklart som Ella, precis som jag önskat💕

Omkring graviditetsvecka 22-23 frågade Svitlana om vi bestämt barnens namn, fint av henne att fråga och jag tolkade det som att hon ville få någon slags identitet på dem. När vi kom in i vecka 27 fick vi ett meddelande från Svitlana. Hon skrev att "nu kan barnen höra röster, får jag be er spela in ett meddelande till barnen så att det kan vänja sig vid era röster". Så oerhört omtänksamt av henne, hon är så mån om barnens och vår relation. Det tog oss knappt fem minuter att skriva ner det vi vill få sagt till barnen, och när vi spelade in hälsningen grät vi båda två. Det var så starkt, blev så verkligt att vi pratade till våra barn, till Ella och Loui. Vi har sparat texten och inspelningen och kommer läsa upp den för dem vid ett väl valt tillfälle. Om allt går väl så ses vi om mindre än två veckor 💗