Ankomsten till Boryspil, Kiev

Det är nu fredag, dag 4 av karantänen. Trots att det bara gått fyra dagar sedan vi landade i måndags känns det redan avlägset. Flygresan tog endast 1 h 40 minuter och när vi såg Kiev genom flygplanets fönster började oron växa kring om vi skulle släppas in i landet. När vi tidigare under måndagen bestämt oss för att flyga med SkyUp på tisdagen ansökte vi om inresetillstånd för den dagen. Det innebar att vi inte hade något aktuellt inresetillstånd för måndagen, utan fick förlita oss på att det vi hade från i fredags skulle räcka. Landningen gick smidigt, piloterna fick hejarop och applåder och när vi rullade in mot flygplatsbyggnaden fick vi syn på vår "mottagningskommitté". Militärer, flygplatspersonal, sjukvårdspersonal - alla iförda skyddsdräkter, ansiktsmasker och handskar. Jag ska vara ärlig och säga att jag kände ett sting av oro av synen, vad hade vi att vänta oss nu? Det första som hände när planet stannat och dörren öppnades var att en person kom in och tog tempen på oss. Därefter fick vi gå av planet och blev hänvisade till en buss. På bussen kontrollerades våra pass, och vårt bagage lämnades kvar utanför planet när bussen körde mot flygplatsbyggnaden. Väl inne fick vi lämna ifrån oss passen och hänvisades till en lounge. En väldigt lyxig lounge med skinnsoffor, välstädade toaletter och en egen taxfree, vi blev erbjudna kaffe och kaka från en kvinna som vi förstod enbart hade till uppgift att serva oss. Oron började släppa och vi insåg att skyddsdräkterna och bemötandet inte var för att de skulle skydda sig från oss, det var för att skydda oss från att riskera bli smittade. Då det är lag på ansiktsmask hade även vi försett oss med detta, vi tog även på oss handskar för att verkligen visa att vi respekterar deras lagar och regler kring karantänen.

Efter en stund gick det upp för oss att det blivit en del förvirring och missuppfattningar avseende vår skjuts till hotellet, som inte blivit beställd. I vanliga fall brukar Biotexcom sända en chaufför som hämtar upp oss, eller så kan man ta en taxi. Karantänsreglerna medger dock inte att man ordnar egen transport utan den måste anordnas av myndigheterna. Två timmar fick vi vänta men så kom äntligen transporten... en stor buss! För fyra vuxna och ett barn! Nåväl, regler är regler så när vi fått tillbaka våra pass tog vi plats på bussen, våra väskor lastades på och bussen började rulla. Enligt Google Maps hade vi ca 45-50 minuter till hotellet och då det nu var kväll borde inte trafiken påverka. Myndigheterna hade dock skickat jordens sämsta busschaufför 😂 I tre timmar irrade han runt, kröp fram på motorvägen, körde fel, vände, stannade fem-sex gånger och bad om vägbeskrivning. Inte en gång vände han sig till oss som satt med Google Maps i händerna och följde spektaklet, vi hade kunnat visa vägen men vi visste inte om vi fick prata med honom så vi satt snällt kvar längst bak i bussen.

Men så till slut kom vi äntligen fram till vårt hotell, godkänt av myndigheterna att genomföra vår karantän på. Återigen möttes vi upp av vakter och personal i full skyddsmundering, de mätte vår temperatur ännu en gång och vi visades sen till våra rum. Väskorna fick vi inte med oss, de skulle föst saneras. På bilderna nedanför väntar vi utanför hotellet medans Anneli, Navid och Cleo blir visade till sitt rum. Mjukliften Andreas håller i kom väl till pass för lilla Cleo som kunde sova i den hela bussresan 💕

Som ni förstår är Ukrainas strategi i kampen mot covid-19 som natt och dag jämfört med hemma i Sverige. Men nu är vi här och då får vi anpassa oss. Hotellet är fint och modernt och rummet vi ska spendera de 14 dagarna i är helt ok. Vi får inte lämna rummet, mer än att gå ut på den balkong som vi som tur är har, och som tur är har vi fin utsikt över hotellets park.

Två gånger om dagen, morgon och kväll, ska vi ta tempen och rapportera resultatet till receptionen. Som tur är har vi med vår örontermometer och slipper använda den klassiska kvicksilvertermometern som hotellet försett oss med. Tre gånger per dag knackar det på dörren och maten levereras. Mat som inte riktigt är vad vi är vana vid, men hotellet försöker anpassa det dom kan. Det lyckas inte alltid men vi upplever att de är tillmötesgående och försöker göra vad dom kan för att vår vistelse ska bli så bra som möjligt. Med det sagt, vi åt inte vår middag igår och inte heller vårt frukost idag 🙈 Som tur är finns möjligheten att beställa från room service men då vi betalar ca 12 000 kr för denna vistelse, en kostnad vi inte räknat med, så försöker vi hålla oss till den mat som ingår. Men till ikväll har vi beställt hamburgare, förväntningarna är orimligt stora! 🍔😂 

Dagarna passerar trots att vi egentligen inte gör så mycket. Andreas är bättre på att komma till ro och sova middag, någonting vi verkligen behöver då vi båda är väldigt trötta efter de veckor som varit. Jag är fortfarande alldeles för uppe i varv för att komma till ro. Nätterna går bra, då sover jag tack och lov. Men på dagarna går det inte, och jag brukar inte ha problem med det annars. Jag tror dock att det spelar in att jag inte rör på mig som jag brukar, kroppen har energi och jag har svårt att ligga still. Jag ska verkligen jobba på det och försöka komma ner i varv, för snart föds våra barn (den meningen!🙏) och då kommer jag nog inte kunna slappna av på ett tag så det gäller att passa på innan dess 💓