Flygresan

Precis som på lördagen möttes vi vid grindarna av flygbolagets stora svarta van som eskorterade vår taxi till flygbolagets lounge, där gränspolisen kontrollerade våra pass och önskade trevlig resa. Inne i loungen möttes vi av personalen som glittrade i ögonen, kramade oss och bekräftade "Det är sant, ni åker idag!". En kort stund senare kom Anneli, Navid och lilla Cleo tillsammans med Annelis mamma och pappa. Precis som i lördags samlades vi alla i loungen, förväntansfulla och spända men nu med lite mer tro på att det denna gång var på riktigt. När piloten frågade om de kunde lasta på vårt handbagage och ännu en gång svarade jakande på vår fråga om detta var sant, att vi skulle åka, började insikten sakta landa. Det blev ett känslosamt och tårfylld farväl av flygbolagets fantastiska personal som investerat så mycket tid och engagemang i att få vår resa att gå i lås. Vi har dem att tacka för så mycket 💓

När planet sakta började rulla bubblade känslorna över för mig och jag brast i gråt. Så mycket oro, rädsla och spänning som byggts upp och äntligen kom en del av det ut. Vi var på väg! Och vilken upplevelse dessutom att få flyga på det sätt vi gjorde, öppet in till piloterna som informerade oss om att det var självservice och bara att förse sig av de välfyllda skåpen. 1 h 40 minuter skulle flygturen ta, solen sken och det var perfekta flygförhållanden. Allt kändes väldigt surrealistiskt och flera gånger under flygturen påminde vi varandra upprymt om det faktum att vi faktiskt var på väg. Till Kiev. I ett privatplan. Som någon fantastisk människa sponsrat. Detta kommer ta tid att smälta 💖

Bjuder på lite bilder från flygturen och berättar i nästa inlägg om hur det var när vi landade på Boryspil i Kiev. ✈