Dagen då allt vände

Herregud, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva allt som hänt på ett kort, enkelt och begripligt sätt. Det är nog ingen idé att ens försöka få med alla delar utan jag får i stället fokusera på de stora dragen. Jag är tacksam att jag gjort blogginlägg löpande under den vecka som gått sedan allt detta drog igång, för det var ju efter TV-inslaget på Rapport med Anneli och Navid förra söndagen som allt började. Det hann inte ens passera en timme efter att inslaget sänts innan Anneli mottog ett samtal från ett av flygbolagen vi tidigare haft kontakt med när vi undersökte möjligheter och kostnader att flyga privatplan till Kiev. En plan vi la ner då det var oklart om det skulle fungera och de tighta tidsramarna med inresetillstånd och landningstillstånd medförde att vi riskerade stå med hela kostnaden även om det inte skulle gå att genomföra. En av flygbolagets kunder hade sett inslaget och bestämt sig för att betala flyget för oss!! Helt otroligt, vi kunde inte tro att det var sant! För er som inte vet var det kostar med privatflyg kan jag bara säga att ett plan i den storlek som vi flög med som regel ligger på över 200 000 kronor! Att någon bestämmer sig för att betala detta för oss, för att vi ska kunna komma ner till våra barn - det är något av det finaste jag upplevt. Ännu finare är att denna person vill vara anonym, vi vet alltså inte vem som gjort detta för oss. Han eller hon vill alltså inte ta åt sig någon ära för denna fantastiska gärning utan är bara ute efter att göra gott för någon annan 💓 Vi har också lovat att inte gå ut med vilket flygbolag det var som hjälpt oss men åh vad vi önskar vi kunde skrika ut deras namn och ge dem den cred de förtjänar, för oj vad dom har slitit för att få igenom detta. I över en vecka har de arbetat för oss, kämpat mot krångliga Ukrainska myndigheter som verkar gjort allt för att det här inte ska gå att genomföra. Men med lite hjälp från ännu en hemlig person på plats i Ukraina (många hemligheter i detta 😀) som ryckte i en del trådar så löste det sig alltså till slut.

Det var dock inte utan att vi började ge upp. Eller, vi gav faktiskt upp. Sedan karantänen startade i Ukraina och gränserna stängdes i Mars har ett antal evakueringsflyg genomförts med flygbolaget SkyUp för att hämta hem Ukrainska medborgare. Första tiden gick ganska många flyg men den senaste månaden har det knappt varit några. I lördags fick vi mejl från Svenska ambassaden att SkyUp skulle genomföra en flight från Stockholm till Kiev idag, tisdagen den 28 april. Flyget var dock bara bokningsbart för Ukrainska medborgare men det fanns en chans att vi kanske skulle kunna få åka med om vi hade inresetillstånd. Här började alltså en ny chans öppna sig och vi kontaktade både Ukrainas ambassad i Sverige och SkyUp som bekräftade att vi kunde boka och troligen skulle få åka med om vi fick inresetillstånd. Troligen. Så långt lät ju allt ganska bra men problemet var att man bara kan söka inresetillstånd för en resa, en dag. Så nu stod vi i valet kring om vi skulle fortsätta försöka med det privata flygbolaget på måndagen eller lägga ner den planen och satsa på att åka med SkyUp på tisdagen. Vi var tvungna att meddela vårt besked till ambassaden direkt på måndagsmorgonen för att de skulle hinna ordna med inresetillstånden från MFA. Två val, båda med osäker utgång. Skulle vi välja fel alternativ skulle vi sumpa båda chanserna. Alltså våndan vi kände alla fyra, stressen... tankarna bara snurrade och vi hade svårt att tänka klart en hel mening. Till slut ringde vi upp varandra och samlade tankarna, och efter många om och men landade i att vi nog trodde vårt bästa alternativ skulle vara SkyUp. Sagt och gjort, vi köpte biljetter och meddelade ambassaden. Anneli kontaktade flygbolaget att vi "gett upp" och valt att satsa våra kort på SkyUp, som trots allt är ett Ukrainskt evakueringsplan som med stor säkerhet skulle få landa. Om vi skulle få åka med var vi ännu inte säkra på.

Nytt flyg innebar andra bagageregler och Andreas och jag insåg vi behövde köpa ytterligare en resväska. Vi Googlade fram att det låg en Clas Ohlsson ca 20 minuters promenad bort, tog på oss ytterkläderna och började gå. Med ett 50-tal meter kvar till butiken fick vi meddelandet vi väntat på i en vecka - "Nu åker vi - kom hit!" Vi kunde knappt tro det var sant, vi hade ju gett upp? Nytt meddelande, nu från Anneli: "De säger kom nu, de åker och fixar catering, åk ut så fort ni kan"
WOW! Vi vände på klacken och sprang tillbaka till lägenheten, som tur var hade vi städat och packat på morgonen så vi ringde taxi direkt och 5 minuter senare var vi på väg till Bromma! På bilden nedan har vi precis kommit till flygbolagets lounge, mottagit ännu ett litet gosedjur (fick ett i lördags men när de förstod vi väntar tvillingar fick vi ett till idag 💕) och inväntar förväntansfullt Anneli, Navid och lilla Cleo. Våra ögon avslöjar att energin är låg men med lite återhämtning under karantänen ska vi snart vara som nya igen. Vad som gjorde att vi äntligen fick flyga vet vi inte, och det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi nu är på plats i Kiev. Vi är evigt tacksamma till alla i Sverige och Ukraina som hjälpt oss att få igenom detta, inga ord är tillräckliga! 🙏💞

Känslorna, flygturen och vad som mötte oss i Kiev berättar jag om i nästa inlägg. Andreas har kopplat upp vår iPad på hotellrummets TV så nu ska vi kolla lite film. Vi får ju inte lämna hotellrummet på 14 dagar (får dock gå ut på balkongen) så det lär bli en del film- och serietittande 😉 Och vad gäller SkyUps flight så har vi redan fått tre mejl idag om framflyttad avgång, så även om vi uppenbarligen valde fel när vi bestämde oss för dem så blev allt på något konstigt sätt ändå rätt 😍