Besök på ambassaden

Idag var det alltså dags för besök på ambassaden för att starta processen med fastställande av faderskap. Svitlana mötte oss där, det var så fint att träffa henne. Vi skrev till varandra häromdagen om hur tacksamma vi är för att våra vägar mötts, och hon uttryckte beundran över hur jag kämpat för att komma till barnen. Hon framförde också glädjen över att hennes son leker hela dagarna med Legot vi gav honom i present i stället för att spendera tiden framför datorn. Roligt att höra att presenten gick hem!

Väl på ambassaden fick vi fin hjälp av personalen med att fylla i all dokumentation på rätt sätt. Vi har fyllt i så mycket blanketter sedan barnen föddes, dessutom dubbelt av allt då det är två barn, och mer ska det bli innan vi är hemma och barnen är folkbokförda och min närståendeadoption gått igenom. Tur att jag har en viss fallenhet för struktur och administration, det har sannerligen kommit väl till pass i denna process. Nu väntar några dagars handläggning på familjerätten innan faderskapet är fastställt. På onsdag ska barnens födelsebevis vara översatta och försedda med Apostille så att vi kan boka en ny tid hos ambassaden för samordningsnumren. Det rullar alltså på och vi hoppas så att vi snart kan vara på väg hem.

Här är Ella och Loui redo för avfärd till ambassaden. Vi har hyrt bilstolar då det i inte finns att tillgå i någon taxi här nere.

Under väntetiden njuter vi av tillvaron med Ella och Loui. De växer så det knakar och lilla Ella har så stor aptit att hon nu passerat Loui i vikt, de väger 3155 g respektive 3135 g enligt dagens vägning. Loui har haft lite besvär med snor i näsgångarna vilket påverkat hans andning när han äter och sover. Härom kvällen var det riktigt läskigt och jag var inte långt ifrån en panikattack. efter lite Renässans näsdroppar blev det tack och lov bättre men jag sov inte mycket den natten. Dagen efter konsulterade vi barnläkaren och fick tips på näsdroppar att ta till i nödfall, om Renässans inte skulle hjälpa. Vi ser nu till att ta honom till nannyrummet dagligen där de hjälper till att rensa näsgångarna och efter det har det blivit mycket bättre. Nu har Andreas precis genomfört lite nackträning med Loui, som nu ropar efter mat. Ella sover fortfarande men brukar inte vara sen att haka på när det nalkas middag,vilket har medfört att vi nu får överge storlek 44 och gå över på 50. Vi är så tacksamma för att de är nöjda och tillfreds, vi vet att det kan ändras och passar på att njuta så länge det varar. Som vi älskar dessa barn och vi känner sådan tacksamhet till att äntligen vara en familj. ❤

Bjuder även på en bild från tidigare idag när Loui tyckte maten dröjde lite väl länge och bestämde sig för att mumsa lite på sin syster så länge.😄