Så har vi nått vecka 33 - fantastiskt! Onsdagens planerade möte med läkaren och koordinatorn från Biotexcom blev aldrig av så vi har fortfarande ingen klar bild över hur överhängande risken för förlossning är i nuläget. Varje vecka, varje dag, är just nu värdefull om risken är så närvarande som Svitlana uppfattat och förmedlat. Vår kontakt sker via Messenger och på ryska. Jag använder Google translate för att översätta och även om det fungerar väl så blir det inte alltid helt rätt i översättningen. Jag är därför medveten om att läkarens ord till Svitlana kanske inte låter desamma när de når mig och jag försöker att inte gå in för mycket i oron innan jag fått mer information. Det faktum att mötet flyttades fram väljer jag dock att tolka som att läget inte kan vara superakut. 😊
Vid måndagens ultraljud uppskattades barnen väga 1750 gram, en bra vikt och underbart att de fortfarande verkar vara jämnstora. Fram till vecka 32 följer tvillingar som regel tillväxtkurvan för enlingar, men därefter avtar tillväxten något så nu får vi räkna med att de troligen kommer växa lite långsammare framöver och att det i så fall är helt normalt. Svitlana förmedlar att hon har stort förtroende för läkarna och känner sig trygg på sjukhuset. Säkerheten kring covod-19 är rigorös och bara den som är gravid eller anställd släpps in i byggnaden. Varje morgon och kväll kontrolleras barnens hjärtljud och fosterrörelser och allt ser än så länge bra ut - de är i goda händer. Jag fick också veta att det är pojkens kropp som är intrasslad i navelsträngen, inte halsen - tack gode gud. 🙏
När det gäller möjligheten att komma in i Ukraina har det kommit en liten ljusning. Svenska ambassaden meddelade igår att de kan hjälpa oss ansöka om inresetillstånd. Dock behöver vi förse dem med information om:
- när vi kommer resa
- hur vi reser
- vilken gränskontroll vi kommer passera.
Detta är information vi inte kan svara på i dagsläget då vi inte kan hitta något sätt att ta oss dit pga stängda gränser, inställda flyg och karantänkrav. Moment 22 alltså. Enda alternativet just nu skulle vara att flyga till Minsk och sen bila till Kiev, men då måste vi sitta 2 veckor i karantän innan vi får lämna Belarus och passera gränsen till Ukraina. Hade vi kunnat flyga från Minsk till Kiev hade vi sluppit karantän men eftersom det inte går några flyg till Ukraina faller det. Vi kommer även behöva sitta 2 veckor i karantän i Ukraina när vi kommer fram, exakt hur det kommer se ut vet vi inte i dagsläget.
Förhoppningsvis stannar barnen inne några veckor till så vi inte känner behov av att åka ner riktigt ännu. Då kanske läget i Europa hinner vända och restriktioner kanske lättar. Danmark har ju signalerat att de eventuellt släpper lite på tyglarna efter påsk, dvs om en dryg vecka. Kanske följer andra länder det exemplet och vi kan ta oss igenom Europa ner till Ukraina. Allt vi kan göra är att avvakta läget och hoppas på förändring. Tills dess håller vi fast vid det faktum att allt är bra med barnen och att de är trygga och säkra - det är det viktigaste just nu 💓 Viktigt är också att jag och Andreas håller oss friska så att vi kan resa om chansen dyker upp. Minsta tecken på influensa eller förkylning skulle hindra oss från att få flyga och det kan vi inte riskera. Nu blir det social distansering, uteträning och fortsatt manisk kirurgtvättning av händerna 😄 Ett dagligt inslag av djupandning och meditation kan nog också vara på sin plats 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar